remember all the sadness and frustration and let it go

 

Jag har så mycket att säga att jag inte vet var jag ska börja. Det är väl därför som jag inte skrivit på så länge, fastän det kanske är då man borde skriva. Hur som helst.

 

 

Jag hade de bästa dagarna i hela mitt liv i london.

 

 

Jag reste alltså dit tillsammans med en vän och vi bodde på ett hemtrevligt hotell i bloomsbury och spenderade de flesta av våra dagar med att strosa omkring i staden och åka massor av tunnelbana och shoppa och dricka vaniljfrappuccinos och chai latte och helt enkelt försöka upptäcka så mycket som möjligt.

 

 

Och så gick vi på festligheterna som ordnades för att doctor who fyllde femtio år.

 

 

Den tjugotredje november, wow, vad ska jag säga? Dagen började med att vi stod i kö i ett par timmar och jag grät för att allt var så mäktigt innan vi gick på en show där de pratade om specialeffekterna i teveserien och bland annat exploderade upp en vägg och några monster på scenen. Eftersom jag hade en vip-biljett och fick sitta längst fram höll jag halvt på att skrämmas ihjäl ett par gånger men det var verkligen väldigt roligt också.

 

 

Annat vi hann med under dagen var att strosa omkring i hallen där de hade en utställning med en massa kostymer och rekvisita och stånd där de sålde allt mellan himmel och jord som hade med serien att göra. Såg så många av skådespelarna att ens hjärta nästan hann sluta slå dubbla slag varje gång man gick förbi en av dem. Gick på paneler med en hel del companions samt tom baker, peter davison, colin baker, sylvester mccoy och förstås matt smith av de som spelat the doctor.

 

 

Köade i flera timmar till för att gå på visningen av femtioårsspecialen och var så förväntansfull att jag mest bara skrattade och hoppade upp och ner och irriterade alla andra i vår närhet men var för uppspelt för att bry mig och vi lyckades få alldeles fantastiska platser och åh så bra episoden var.

 

 

Och så träffade jag matt smith och han kramade mig och svamlade om hur gorgeous jag var i en kortare evighet och jag var så lycklig att jag trodde jag skulle dö.

 

 

Ja, nu väntar jag bara på när jag får återvända.

 

x x
Publicerad 01.12.2013 kl. 11:37

she had an immense curiosity about life and was constantly staring and wondering

 

Idag har jag lekt duktig bloggerska eller hahaha okej mest bara velat föreviga när vi åkte femtio kilometer ut i skärgården tillsammans med klassen för att ägna en dag åt theory of knowledge. Det var alldeles himla fint där och vi fick världens godaste mat och sedan spenderade jag och en av mina vänner bussresan hem med att skratta så att vi grät. Åh, jag älskar sådana här små äventyr till bitar.

 

x x
Publicerad 20.09.2013 kl. 17:01

the moment you doubt whether you can fly, you cease for ever to be able to do it

 

Bokade nyss en flygresa till min favoritstad i hela världen och fem nätter på hotell i den. Åh, om två månader är det du och jag igen, london. Det riktigt sticker i mina fingertoppar av förväntan.

 

x x
Publicerad 08.09.2013 kl. 10:29

every dreamer knows that it is entirely possible to be homesick for a place you've never been to, perhaps more homesick than for familiar ground

 

Jag berättade aldrig för er om när jag reste till helsingfors en vända här i somras, fastän jag skrev några rader om det, så varför inte publicera dem nu, när inte så mycket annat händer?

 

 

Häromdagen ägnade jag flera timmar åt att sitta på tåg och bläddra i sällsamt fina böcker för att ta mig till huvudstaden. Där var jag lite lycklig och lite olycklig. Dansade till chocolate av the 1975 och best song ever av one direction i provrum. Tänkte på alla människor på gatorna, hur ingen av dem känner till mitt namn eller allt det jag drömmer om. Besökte en matbutik runt hörnet en sen kväll i blommig klänning för att köpa sallad och smultronlemonad. Traskade runt på främmande gator med en pytteliten karta i min mobiltelefon som det enda som hindrade mig från att tappa bort mig för evigt. Satt på knä bland hyllorna i akademiska bokhandeln och försökte bestämma mig för vilka böcker som jag helst ville se i mina egna hyllor innan jag bestämde mig för the elite och in the shadow of blackbirds. Hittade en klänning som påminner om julen i mörkrött och mörkgrönt med spetskrage och puffärmar och stor rosett bland massvis av tragiska historier i en secondhandsbutiks källare och kan inte vänta på att få bära den under regniga höstdagar.

 

 

För övrigt så fick jag en kommentar här för ett litet tag sedan om huruvida jag är finlandssvensk, och ja men visst ja, det är jag! För mig innebär det att jag varken känner mig som finsk eller svensk, nej, jag är lite av båda, men allra mest just bara finlandssvensk. Vilket jag alltid trivts himla bra med.

 

 

Bildkällor hittas på weheartit.

x x
Publicerad 07.09.2013 kl. 22:33

it's a good thing tears never show in the pouring rain

 

Efter några veckor i hemstaden befinner jag mig i vasa igen och det känns så himla bra. Jag vill visserligen fly också härifrån så snabbt som möjligt, men samtidigt vet jag att jag kommer att sakna de här dagarna när de är över. Hur har två av mina år här redan förflutit?

 

Jag minns första kvällen, hur jag inte hade någon elektricitet i lägenheten men allting gick bra ändå, hur magiskt det kändes att sitta och titta ut genom mina fönster, se föntren i husen mittemot upplysta, trafikljusen vid den närmsta korsningen blinka i rött och gult och grönt. Jag minns andra kvällen, vilka låtar jag lyssnade på medan jag skrev på vad jag nu skrev på just då, den där berusande lyckan över att nu, nu var jag här. Jag minns kvällen innan skolan började, hur jag kurade ihop mig i min säng och läste några kapitel i boken jag läst varje kväll innan skolan börjat för hösten i fem år, hur det fladdrade i min mage av nervositet eftersom jag inte kände en enda människa i skolan och bara hade besökt den en gång tidigare, när jag skrev mitt inträdesprov.

 

Fast samtidigt visste jag innerst inne att det skulle ordna sig, för jag tänkte inte låta det gå på något annat vis. Och vet ni vad? Det gjorde det. Men mer om de första skoldagarna och det som följde i ett annat inlägg en annan gång.

 

x x
Publicerad 23.06.2013 kl. 19:49

if the city never sleeps, then that makes two

 

I början av maj reste jag till frankrike tillsammans med min franskaklass och det här är några rader om hur vi spenderade våra dagar i paris.

 

Första kvällen strosade vi runt i montmartre och allt var drömskt och charmigt och magiskt och alldeles, alldeles underbart. Jag och ett par vänner slog oss ner på en restaurang bland alla tusen kullerstensgator och åt pommes frites och skrattade åt ingenting. Sedan gick vi upp till sacre coeur och blickade ut över paris som var upplyst av oändligt många små ljussken under en nattsvart himmel.

 

 

Vi gick på guidade rundturer i staden, såg van goghs hem, moulin rouge, notre dame, de enda spåren av andra världskriget i staden, bryggan med alla lås, caféet från amélie och ofattbart mycket annat.

 

Vi handlade falafel, stekt potatis, ost, torkade frukter och jordgubbar från en matmarknad några kvarter ifrån eiffeltornet innan vi sökte oss tillbaka till det för att slå oss ner på en av gräsmattorna nedanför och äta allt med bara fingrarna.

 

 

Vi snurrade runt i halva staden med metro och åkte inte vilse en enda gång. Besökte louvren och musée d'orsay. Frågade fransmän om vägen till shakespeare & company som jag drömt om att besöka sedan jag var åtta år eller så och spenderade en kortare evighet där inne så att jag kände mig smått vimmelkantig när vi återvände ut i parisnatten. Finast var det att sitta uppe i barnhörnan och vila fötterna och bara prata, omgivna av alla böcker och med ljudet av någons pianoklinkande i öronen. Vi åt ljuvliga macarons och besökte mängder av söta små vintagebutiker. 

 

Åh, när får jag återvända?

 

xx

x x
Publicerad 21.06.2013 kl. 19:24

i'm in the milky way, you want me down on earth, but i am up in space

 

Idag är det första dagen som det verkligen känts som sommarlov i hela kroppen. Efter att jag skrivit lite grann började vi morgonen med att köra till aspegrens trädgård för att strosa runt bland all grönska och alla blommor i ett litet tag, titta på hönor och mata kaniner med maskrosblad. På vägen hem gjorde vi en liten omväg till en loppmarknad mitt ute i ingenstans, där jag hittade en blommig klänning och världens finaste gammelrosa koppar. Eftermiddagen har vi spenderat ute på havet och jag har ätit saltlakritsglass och druckit hallonlemonad vid mässkär och spelat somrig musik i mina hörlurar, klädd i svart spetsklänning, låga dr martens och runda solglasögon. Åh, så jag tycker om små äventyr. 

 

x x
Publicerad 08.06.2013 kl. 15:49

we're too young to know about forever

 

Ibland när jag befinner mig i vasa får jag en känsla av att jag aldrig besökt staden förut, att den bara är ett vagt minne från en sedan länge förfluten tid för mig. Nu i vårtider är det kanske lite speciellt, eftersom staden ser så annorlunda ut än den gjorde för ett par veckor, med torr asfalt och gröna träd som klättrar bland alla hus. Det är i vilket fall som helst så himla fint, det där, att kunna se på staden man bor i med turistögon, eller nej, till och med utomjordingsögon. Jag slutar aldrig förundras över alla världens minsta detaljer, grässtrån och skalbaggar och snöflingor och blåsippor och molns olika skepnader över blå skyar.

 

I hemstaden har körsbärsträdet utanför mitt fönster slagit ut med tusen små vita blommor och redan tidigt på morgonen stod termometern på trettiofyra grader. Hej, sommar. 

 

x x
Publicerad 25.05.2013 kl. 09:35

listen, there's a hell of a good universe next door, let's go

 

Jag spenderade en vecka i frankrike och en dag i england här för ett litet tag sedan och skulle kunna skriva en hel novellsamling om alla fina ögonblick där borta, men eftersom jag är värdelös på noveller tänkte jag mig några rader i några blogginlägg i stället. 

 

Under största delen av vår resa traskade vi runt på paris gator, men i två dagar bodde vi hos värdfamiljer i norra frankrike. Det var min alldeles vansinnigt snälla värdfamilj som tog med mig till england en av dagarna. På bilden ovanför hade vi picknick på en strand i folkestone och fastän det blåste så att mina plastbestick flög iväg ett par gånger och var så kallt att jag skakade, har jag inte varit så lycklig många gånger i mitt liv.

 

 

Här befinner vi oss i canterbury (som jag drömde om i natt och sedan vaknade jag nästan med tårar i ögonen eftersom jag saknar det så mycket) och jag tror att jag och emily pratade om drömmar om att flytta till london och arbeta i någon bokhandel. Tänk så besynnerligt hur man kan finna så fantastiska vänner under en så kort tid på helt oväntade platser i världen och sedan kanske aldrig se varandra igen? Ugggh nu vill jag slå till mig själv för att jag redan börjar låta så djup men det är ju sant.

 

Och det är alla sådana här små äventyr som får en att inse att hela världen faktiskt finns bakom ens dörr och bara jag överlever de här sista åren här så ska jag minsann upptäcka vartenda litet hörn av den.

 

xx

x x
Publicerad 24.04.2013 kl. 07:42

Skriver böcker och drömmer om att rädda världen.

 

Tycker om klänningar, städer som aldrig sover, regnigt väder, vaniljparfym, fräknar, rymden, svartvit teve, modemagasin, havet, doften av kaffe, flygfält, sommarnätter, feminism och allt som glittrar.