ord

maybe she loved mysteries so much that she became one

Publicerad 10.03.2014 kl. 22:15

 

För ett par veckor sedan fyllde jag den sista sidan i min senaste anteckningsbok, så här är några rader som jag fastnade för när jag bläddrade igenom den:

 

 

jag gömmer mina känslor bakom väggar av is

över vilka frost sprider sig likt

spindelväv

medan du aldrig

viker undan med din blick

 

hela mitt liv känns lite grann som ett pussel i vilket jag ännu inte lyckats begripa hur det är meningen att de olika bitarna ska passa ihop

 

om vi faller, låt oss falla

 

men ärligt talat? det är inte vackert och det är inte poetiskt och det är allra, allra minst romantiskt, det får mig bara att typ vilja kasta mig av en bro någonstans.

 

jag kanske längtar bort, men jag kommer alltid att sakna

 

klockan är 05:38 och jag sitter på ett flygfält i blommig klänning och trasiga strumpbyxor. har sockerdricka i mitt blod och en känsla som påminner om att vara nyförälskad i mitt huvud. är så lycklig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, bara.

 

jag tror jag är så bräcklig att

om du rör mig så

faller

jag

i

bitar

 

och det enda som väcker mig till liv är stjärnorna om natten

 

 

Bilder härifrån någonstans.

x x
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?

Skriver böcker och drömmer om att rädda världen.

 

Tycker om klänningar, städer som aldrig sover, regnigt väder, vaniljparfym, fräknar, rymden, svartvit teve, modemagasin, havet, doften av kaffe, flygfält, sommarnätter, feminism och allt som glittrar.